I en flyttkartong som stått orörd i över tjugo år hittade jag ett par hästar jag gjorde för många år sedan. De var väl inte helt perfekta, men ganska välgjorda. Framför allt så var de tråkiga för de var alldeles stillastående. Jag stod inför valet att kasta dem eller att spara.
Jag beslutade mig för att ge dem en ny chans. De två jag hittade i kartongen var den bakersta; nuvarande ardennern och den mittersta; urhästen. Men så här såg de inte alls ut när jag fann dem.
Nedan kan du gå in på respektive länk för att se hur arbetet gick till. I och med att hela skapandet var ett experiment har inte hästarna poserat för varje steg utan kanske mer sporadiskt under arbetets gång.
Du som blir sugen på att prova får gärna skicka mig ett mail eller sms så att jag får en hint om intresse, så kan jag även lägga ut hur man kan skapa en stomme från början. Och kanske några tips.
Tråkig ridhäst blir
GULLIG ARDENNER
Gammal ridhäst med alldeles för långa bakben blir
ROBUST URHÄST (Ölandshäst)
Världens sämsta stomme blir
KUNGSHÄST (liten ädel Ölandshäst)
Jag har använt mig av lufttorkande lera, som alltså inte behöver brännas. Välkommen in och kika hur arbetet fortskrider!
Storleken på mina hästar håller sig kring tjugofem till trettio centimeter i mankhöjd, vilket för mig känns som en behaglig storlek att jobba i. Detaljer på till exempel huvudet blir inte alldeles för pilliga att få till.
Att arbeta med lera har samma läkande effekt på själen som att påta i jorden anser jag.
Anita Tingskull