Den välartade men ganska trista gamla ridhästen till vänster på första bilden ovan är den som blev stomme till min ardenner. Det var mitt första hästexperiment för denna gång. Stommen var otroligt stadig i själva kroppen och väldigt svår att böja om i detta skede. Däremot benen, de gick att böja till i olika rörelser.
Trav och även galopp – om än på något vingliga ben… Och visst hade jag väl kunnat behålla ridhästen till exempel i trav för nu har den ändå en rörelse. Men jag hade bestämt mig. Det skulle bli en ardenner!
Jag rensade rent hästen från gammal färg och flagor och kom ned till den stadiga stommen jag gjorde för omkring tjugo år sedan. Därefter började jag bygga på kroppen igen, med både målartejp och en del hopskrynklade tidningspapper. Ganska mycket tid lade jag på att försöka förstärka benen, som nu fått sitt tänkta läge – för en ardenner i lugn mak framåt.
Redan här fick jag en idé om hur jag skulle kunna lösa det med man och svans. Vilket material det skulle kunna göras i.
Det är viktigt att jobba sig runt hela hästen, bit för bit, så att den inte blir ojämnt rundad eller byggd. Bygg på och betrakta, bygg på och betrakta. Först med tejp, sedan plockar jag fram leran – vilket blir mycket roligare naturligtvis.
Men leran blir tung och jag blir omgående tvungen att förstärka ena bakhoven. Hoven blir nästan dubbelt så stor som övriga befintliga, men jag tänker att den ändå kanske är i ardennerstorlek. Jag skjuter problemet framför mig, får lösa det senare.
Nu känns det som om det faktiskt kan bli en ardenner. Så jag går vidare med huvudet och börjar med ögonen. Jag använder ögon i glas som man vanligtvis använder till nallar och sådant. Håller fast ögat medan jag modellerar in det. Rullar små spetsiga korvar av lera, fuktar dem och bildar ett första ögonlock. När dessa har torkat sitter ögonen på plats.
Jag bygger vidare bit för bit. Baktill där svansen ska bli finns en ståltråd. Jag bygger på en hel del på skinkorna bakåt men lämnar ett par centimeter hål kring ståltråden. För jag tror jag vet hur jag ska gå tillväga med man och svans.
Jag testar också eventuellt hovskägg, detta av getpäls.
Parallellt med lerarbetet börjar jag tillverka man och svans. Jag gör det av hampasnören som jag sedan repar upp. Den finaste färgen ger faktiskt de snören som hängt ute bland växtligheten en sommar, men de är också skörast. Manen binder jag bit för bit ihop med vaxad lintråd. Det härliga resultatet kickar igång mig att gå vidare med ardennern.
Det blir faktiskt också så att ardennern får riktiga ögonfransar, som matchar man och svans.
Sen blir jag helt enkelt tvungen att ge hästen lite färg. Jag skissmålar den med akvarell, vilket fungerar att modellera vidare på. Anledningen till att jag målar nu är att kroppen känns så vit så vit med all lera så det blir svårt att urskilja dess verkliga form. Sen jobbar jag bara vidare och lägger på lera där det behövs.
Aj! Plötsligt händer det här! Naturligtvis är det på min nya stora hov det sker. Visst är ju hela skaparprocessen som ett experiment, ett försök att ge nytt liv till en gammal grej, men jag hade inte förväntat mig det här nu när jag kommit en bra bit på väg.
I efterhand kan jag berätta. Trälim. Fungerar utmärkt när olyckan är framme, bara leran är torr!
Och sandpapper om det behövs.
Dags då att prova hårsvallet. Att mankammen räcker till – och även änden till pannlugg.
Svansen knyter jag ihop, trär på ståltråden bak och limmar fast. Sedan bygger jag in den i baken, gör ett snyggt avslut kring den av lera.
Ardennern börjar nå sina sista steg. Då gäller det att tänka till lite; vad måste skapas eller byggas på i lera innan jag ger den sin slutgiltiga färg, som jag målar i akryl för att skydda hästen lite bättre. För på akrylfärgen fäster inte leran lika bra sedan.
Jo, tre hovar är alldeles för små, en är också sprucken. Detta åtgärdas.
Öronen kommer att kläs med små pälsbitar inuti och modelleras snyggt på utsidan.
Medan jag målar slutgiltiga färgen har jag manen intill mig men inte fastsatt, för att försöka matcha färgerna hyfsat.
Pannlugg och man limmas dit och hålls på plats över natten.
